Trodde jag skulle kunna lägga mig tidigt (halv tre) idag, men har istället suttit och läst massa info och bloggar om Washington. Känner att jag behöver tänka på att jag har spännande saker framför mig om jag inte ska deppa ihop totalt över att min Gronigentid går mot sitt slut. Folk har redan börjat åka hem och kommer fortsätta göra det i en stadig ström under juni. Jag hatar hatar hatar att säga hejdå till folk, och det är nästan värre med alla dessa människor man känner lite halvt men inte tillräckligt bra för att träffas igen. Jag har en underbar och nära grupp av vänner här bestående av mig, en svenska till, en finska (som har åkt), en amerikanska, en fransyska och en tjeckiska, plus två greker som vi hänger mycket med. Alla dessa (förutom möjligtvis grekerna, men man vet ju aldrig) är jag helt säker på att jag kommer träffa igen, några redan i sommar och givetvis kommer jag hälsa på amerikanskan till hösten. Men sedan har man ju alla de som är utanför den innersta kretsen, som man hälsar på och kanske småpratar med nästan dagligen, som man brukar festa med eller bara dem som man kanske pratat med i någon bar någon gång, men som man ser ofta och har koll på (vi bor i ett studenthus med drygt 300 pers, folk har koll). Ah, jag avskyr att veta att jag ser någon för allra sista gången.
Men nej, jag har tre veckor kvar, får inte förstöra dessa med att deppa. Har äntligen lite fritid efter ca en månad av sjukt uppsatsskrivande, all ledig tid inklusive helger (sova till 13, biblioteket 15-21, utgång till tidigast 5 har varit min dygnsrytm den senaste tiden, är likblek). Denna vecka har vi varit ute alla kvällar utom måndag, så man kan väl säga att vi tar vara på tiden iaf. Nu MÅSTE jag sova, imorgon ska vi cykla och hänga vid en sjö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar